|
|
 
|
Dåliga erfarenheter av svensk sjukvård
Berättelse av Annica
Hejsan!!
Mitt namn är Annica och jag vill dela med mig av mina tyvärr dåliga erfarenheter inom svensk sjukvård, och som jag bedömer det har pga. sin okunskap om allvaret med nackskador, orsakat mig onödigt lidande som jag vid dags datum fortfarande inte fått nån hjälp med.
Jag kan ju börja med att jag var med om en snowboardolycka februari 2001. Just då var det en jobbig tid i mitt liv och snowboardåkningen fick mig att känna en oerhörd frihet. Jag var sjukskriven just då pga. att jag "gått i väggen" efter en skilsmässa -98 och hårt arbetande ensamstående mamma. Ekonomin var kass och dessutom har jag väl alltid ställt stora krav på mig själv. Det här gjorde att jag blev väldigt stresskänslig. Och gissa hur många ggr jag fått höra det efter olyckan när jag sökt hjälp!
I alla fall, den här söndagen var jag i slalombacken och flög helt ofrivilligt ca en och en halv meter upp i luften och i själva landningen tog jag emot hela smällen från vänster sida och med vänster arm. Jag kunde inte röra mig direkt efteråt och förstod att det inte gick så bra. Men jag ville inte inse det just då och nu vet jag vad adrenalinkick är! På nåt vis blev jag både rädd och oerhört arg och efter att fått hjälp upp så sökte jag inte hjälp av personalen utan tog några åk till för att inte vara rädd nästa gång. När jag någon timme senare skulle köra hem med bilen kunde jag inte lyfta vänster arm, den bara hängde där.
Till saken hör det att jag drar mig för att söka hjälp och vet av erfarenhet att om man har ont och bor i Hagfors vilket jag gjorde just då, kan man få bättre hjälp på egen hand. Så jag åkte hem och den natten sov jag inte särskilt mycket. Jag har faktiskt inte så mycket minne från den närmsta tiden efteråt mer än att jag gick till en chiropraktor och att jag kontaktade vårdcentralen.
Jag blev med tiden bara sämre och sämre och hade alla konstiga symptom (som jag i jan -07 äntligen fått svar på) som jag sökte för. Trodde det var reumatism och gud vet vad!! Men jag blev inte tagen på allvar och fick höra av min dåvarande husläkare på vårdcentralen att "hjärnan minns att du slagit dig"! Det var ca nån gång i början på 2004 och jag hade fortfarande inte fått hjälp. Jag hade migrän alltid vid ansträngning av minsta promenad eller vad det nu kunde vara. åt det ena inflammationshämmande efter det andra. Eftersom jag inte fick någon hjälp kunde jag ju inte vända mig till försäkringsbolaget heller och jag orkade inte för jag fick kämpa i motvind.
Flera ggr sökte jag akut, bl.a. en söndag när jag hade så ont i huvudet att jag trodde jag fått hjärnblödning. Kommer till akuten i Hagfors och när jag till slut fick träffa Dr. så säger han helt enkelt "vad kan jag göra åt det en söndag?" !!! "Du har ju en Dr, beställ tid hos honom". Då hade jag ändå berättat för den Dr. att jag inte blev tagen på allvar. En annan gång fick jag en kvinnlig Dr. som var snäll och gav mig en spruta i ryggen som avslappnande och hon röntgade axeln. Det är nog den enda hjälp jag fick!
Sen på våren 2004 tog jag mig knappt ur sängen pga. nacken. Fick lyfta huvudet åt sidan med kudden som stöd, tog mig till telefonen och grät när jag pratade med Dr. som jag hade haft kontakt med hela tiden. Då säger han att "jag kan väl skicka dig på röntgen då" men det var oerhört besvärligt för honom. Veckan efter har han mage att skicka ett brev där det står att jag har skador på diskar mellan c5-c7! Om jag fortfarande hade besvär kunde jag ringa för en tid!! Ingen ursäkt efter tre år, och jag ringde!! När jag kommer dit frågar han mig vad jag vill!!!! Jag blev så ställd så jag visste ju inget om sånt här. Han berättade att man inte opererar såna skador gärna och så gjorde vi upp om att jag skulle pröva på KMTI i Karlstad, 10 mil bort. Men då var jag desperat och har ju hört att träna är ju bra! Har hållit på med idrott i hela mitt liv så jag kände ju ett hopp. KMTI står för Karlstads Medicinska Tränings Institut. Dom är jättebra men det gick inte så bra att resa för jag hade inte råd!!
Sedan i december 2004 flyttar jag till Hammarö, strax utanför Karlstad. Där på vårdcentralen träffade jag äntligen någon som tog mig på allvar, Bosse Jakobsson. Han förstod mitt problem och jag var ett vrak fysiskt. Eftersom jag ser vältränad ut har jag det emot mig och jag orkar inte vara negativ så det har jag också emot mig. Du som ser så pigg ut!! Känner ni igen det?
Bosse har skickat remiss till KMTI men den här gången till Gunilla Nygren som är expert på nackproblematik. Och han skickade också en till neurologen för att jag skulle få magnetröntgen. När jag kom till Gunilla hade jag med mig vanliga röntgenplåtar och hon blev helt enkelt förbannad att jag fått gå så länge med så allvarliga skador. Det syns jättetydligt på vanlig röntgen. Det hade t o m börjat bilda nytt ben på kotorna!! Så med hennes hjälp har jag stått ut och hon har peppat mig till att inte ge upp. Neurologen undersökte mig, fick röntgen och det visar ju fler skador på hela ryggen. Men enligt honom BORDE jag inte ha så ont enligt röntgen. Jag stapplade dit för mina besvär sitter i hela kroppen. Jag fick då Lyrica utskriven för nervsmärta och den hjälpte såpass mycket att jag tillsammans med Gunillas hjälp kände att jag var på G igen. Detta var under 2006!!
På hösten 2006 fick jag sådana kraftiga biverkningar att jag ringde min neurolog och bad om hjälp- Han skickade då en remiss till ortopeden i Karlstad som hänvisade till Jönköping pga. allvaret i skadorna. Jag väntade med spänning på att äntligen få hjälp. 29 september det året åker jag på E18, E20 i Örebro, får sakta ner pga. mycket trafik och PANG!! I baken på min bil kör den bakomvarande som inte uppmärksammar detta. Jag hann att parera och tänkte att det gick nog bra!! åkte i alla fall till Sjukhuset i Örebro som kunde konstatera att det i alla fall inte blivit fler skelettskador. Den ortopeden var orolig för mig och undrade om jag hade hjälp med detta. Jojo men säger jag, jag ska få komma till Jönköping!!
Jaja, jag åkte hem och väntade och ingen remiss kom. Jag ringde flera ggr till sköterskorna på neurologen och undrade vart den tagit vägen och ville också att de skulle meddela Rune (min Dr. ) om att jag krockat med bilen! Till slut i slutet på året får jag ett brev från Rune att han skickat över mina bilder och de bedömde att jag inte var aktuell för operation!! Jag skulle också lära mig leva med smärtan för såna här skador brukar gå över!!! Jag hade inte ens tänkt på operation, jag ville ha hjälp och få en diagnos!
Då brast jag. Ringde till Bosse och berättade vad som hänt och då föreslog han smärtlindring med elektroder som man opererar in. Det blev remiss till Smärtkliniken. I samma veva fick jag nys om Bengt H Johansson i Stocksund. Så jag ringde Bengt och fick en tid veckan efter. Där bekräftade han alla mina symptom som jag har och jag uppfyller väl varenda ett av dom som man konstaterar på CCJ skador. Jobbigt att få svar men också en lättnad. Jag fick remiss till Finland för MRI men kunde inte ta den pga. ekonomiska skäl. Jag kom också till smärtkliniken och jag tyckte det var intressant med teorin att jag eller så att säga systemet i kroppen verkar överbelastat. Men Dr. som jag hade där var inte så glad i det här med Montazem eller Bengt Johanssons teorier. Jag ska få komma på en test för hur eller om mina nerver skadats. Bra i och för sig men jag frågade också rent ut att om det inte visade nåt på den undersökningen, är det inget fel på mig då, finns inte mina skador som påvisats redan? Kanske fult gjort men jag börjar bli trött på att så många inte vill se det här sambandet på nackskador och symptom!
Jag fick en tid hos Dr. Montazem som öppnat en röntgen i Enköping. Halkade med på ett bananskal där med en väninna och vi var dit nu i mars. Han ordinerade operation för övre delen av nacken och jag träffade också en tjej där som var på återbesök efter sin operation den 22 Januari. Det fick mig ändå att bestämma att jag vill ha en operation. Jag orkar inte längre och inget smärtstillande kan jag ta pga. alla biverkningarna. Jag har inget liv längre och får jag tillbaka 10% skulle jag vara glad. Det blir ju bara sämre och sämre och det är så tragiskt att svensk sjukvård behandlar mig och många andra på detta viset!! I dagsläget så pendlar mitt liv mellan att sitta en stund, ligga en stund eller stå en stund. Om jag anstränger mig, fast det behöver jag inte heller, så är mina smärtor i nacken ryggen och den hemska huvudvärken där... Det går inte att beskriva för någon som inte själv är där eller varit där..
Men ska men behöva söka privat för mycket pengar när man betalar skatt till Landstinget??
Fy skäms Sverige!!!!
MVH. Annica
|
|
|
|
