|
|
 
|
Krönika Efter Tolv söndag
14 september 2008
==================================
Don Quixote på hästen Rosinante med medhjälparen Sancho Panza, ni vet dom som slogs mot väderkvarnar utan någon vidare framgång, har fått sina svenska motsvarigheter. Inte i romanform utan i verkligheten. Jag talar om tiotusentals nackskadade som inte får någon hjälp i det svenska sjukvårdssystemet, därför att den svenska sjukvården, försäkringskassan, försäkringsbolagen och domstolarna är sig själva nog. Utländsk kunskap och erfarenhet underkänns i Sverige, för kunskapen och erfarenheten finns inte här i landet. Den som då dristar sig att på egen hand söka hjälp utanför landets gränser, där kunskapen finns, får betala själv.
Under ett sommarvikariat som nyhetsreporter på Värmlands Folkblad, vilket passar en ung pensionär som mig, råkade jag springa på storyn av en slump. Visst hade jag hört talas om whiplashskador - ont i nacken alltså. Det finns bekanta som råkat ut för det. Säkert varenda lyssnare har någon bekant som har en whiplashskada. Ont i nacken. Dom allra flesta blir ganska bra så småningom. Dom självläker. Men dom andra - som som aldrig mer blir bra - dom självläker inte. Däremot kan deras mycket svåra livssituation förbättras avsevärt genom en omdiskuterad operation. Den utförs ännu inte i Sverige och därför godtas den heller inte av svenska myndigheter. Därmed vägrar Försäkringskassa och försäkringsbolag att betala för den utländska vården. Vetenskap och beprövad erfarenhet är inte påvisad. Sån är lagen, påstår myndigheterna och domstolarna hakar på. Avslagen om betald vård utomlands står som spön i backen. EG-rätten säger emellertid något helt annat. Där finns inte det unikt svenska begreppet "vetenskap och beprövad erfarenhet." Det räcker med att visa att kirurgerna praktiserar metoderna och att de är medicinskt accepterade.
I Sverige slåss nu ortopeder och neurokirurger om vem som har rätt och vem som har fel, medan svenska läkare gör operationer på svenska patienter i USA, Spanien och Tyskland - operationer som patienterna får betala själva, eftersom svenska myndigheter anser att vården inte är dokumenterad på ett sådant sätt som "Vetenskap och beprövad erfarenhet" kräver.
Whiplashskadorna är ett bekymmer för försäkringsbolagen. Därför finansierade bolagen den s.k. Whiplashkommissionen med 16 miljoner kronor. Denna "kommission" levererade en rapport där skador på ligamenten i nacken överhuvudtaget inte nämns. Utredningen har getts namnet "kommission" - möjligen för att ge sken av att det är ett statligt arbete. I själva verket är det ett beställningsjobb från försäkringsbolagen. Men kommissionens rapport används nu flitigt av Försäkringskassan och försäkringsbolagen. Den legitimerar nämligen deras beslut om att inte betala vård för svårt nackskadade patienter utomlands. I rapporten finns nämligen inte diagnoser beskrivna för patienter med avslitna ledband i nacken. Patienter som tycker att huvudet sitter löst. Patienter som måste sova på rygg år ut och år in. Som har drabbats av tinnitus och koncentrationssvårigheter. Som har tappat en stor del av sitt sociala liv.
Dom som har råd åker till Tyskland, Spanien eller USA och blir opererade. Inte för att dom blir återställda, men dom får i alla fall tillbaka ett liv som är värt att leva. Kanske halvt invalidiserade - men med glädjen att se fram emot en ny dag när dom somnar om kvällen. En del av dom har intecknat sitt hus eller lånat pengar på dyra konsumtionslån eller fått släkt och vänners förbarmande. Sen börjar kampen mot svenska myndigheter om rätten att få sin vård betald av det samhälle som dom under ett yrkesliv betalat in pengar varje månad till i en avgift som försäkrar dom mot utgifter för vård som hjälper dom tillbaka till ett värdigt liv.
Att våra folkvalda politiker låter detta fortgå är en nationell skandal. Lika skandalös som systemet med förtroendeläkare i försäkringskassesystemet. Deltidsanställda doktorer som avgör människors ekonomiska framtid vid skrivbordet, utan att överhuvudtaget ha sett patienten. Dessutom arvoderade med astronomiska timarvoden av den myndighet som skall avgöra ersättning eller ej. Som en enkel krönikör med små resurser, kan jag bara säga : Här har du nåt att bita i Janne Josefsson.
Ni har just hör Lennart Broström för Efter Tolv i P4.
|
|
|
|
