|
|
 
|
Änglar finns på jorden!
Berättelse av Rut- Marie Westerlund
Ja, det är sant! För 10 år sedan var jag inblandad i en trafikolycka med älg. Ingenting speciellt hände med mig, förutom att jag hade ont i min högra hand. Till min blotta förskräckelse upptäcker jag att glaset från vindrutan har förvandlats till miljontals glasnålar,som fastnat i min ylletröja, i håret och i ansiktet. Jag blir oerhört rädd, men jag känner inte att jag har gjort mig illa!
Den här dagen hade jag nackspärr efter att jag förmodligen legat i någon felaktig ställning på natten.
Vi har inte långt hem från olycksplatsen, och vår äldsta dotter kommer precis, så jag åker med henne hem! Väl hemma så tar jag av mig alla kläder, som jag slänger bort, för jag ville ju inte få glassplitter på mig igen.
Efter 4 månader dyker de tre första glassplittren upp! Sedan dess har jag haft enorma besvär i huden,på olika ställen,jag har också ont i nacken, det var nog inte bara nackspärr, för det gick inte över och jag fick andra symptom, Jag hade alltså fått en whiplash skada. Röntgen togs och man kunde se att bla nerver låg i kläm.
Hudkliniken i Sundsvall besökte jag vid två tillfällen, 2 biopsier togs och de undersöktes i mikroskop men inga glasflisor syntes till!,därefter har biopsier skickats dit från vårdcentalen men ej heller då har man lyckats! Läkaren skriver att det liknar parasitfobi dvs: grov psykisk störning!
För någon tid sedan fick jag besked att man inte hade något ytterligare att erbjuda mig, på hudklinken i Sundsvall, men jag hade ju inte fått någon hjälp tidigare heller. Jag är sjukskriven på grund av min whiplashskada samt artros sedan 2004.
Min vårdande husläkare petar fram glassplitter i såren, och skriver ett intyg om detta som skickas till försäkringsbolaget: Trots detta så har jag inte fått det godkänt, eftersom det inte skulle vara något relevant bevis,för att inte nämna alla mina ärr!
Jag kan uppleva att jag blivit nonchalerad och bortglömd i sjukvården, dessutom förklarad att vara psykiskt sjuk. Mitt försäkringsärende återstår bara att överklaga i domstol, vem orkar det?
När jag precis hade fått mitt utlåtande från Trafikskadenämnden att jag inte hade relevanta bevis nog för att få ersättning, satte jag mig ner vid datorn.
Kanske kunde jag hitta någon som skulle kunna hjälpa mig vidare, i min totala ensamhet! Jag sökte andra som råkat ut för problem i huden av glas, men det fanns inte. Så får jag se en sida om Nackskadeförbundet, så jag mailar dit, ringer även upp Bert Magnusson som är ordförande, som även har andra värdefulla uppdrag på sin lyra.
En så vänlig person som orkar höra min historia, och som sedan samma dag ringer upp mig och undrar om jag har möjlighet att åka till en duktig läkare i Arvika?
Jag blev så överraskad av hans engagemang, att jag har inte ord! Självklart gör jag det, trots att resan är 70 mil enkel väg.
Den 3/3-08 besökte jag denne duktige läkare Thomas Wallmander på Arvika Sjukhus, vilket fantastiskt mottagande, naturligtvis var han förvånad över att jag kommit till Arvika, med tanke på avståndet, men vad gör man inte för att få hjälp. Jag fick dessutom träffa en underbart vänlig hudläkare, som Thomas hämtade, för han var inte så hemma på det här med huden.
Vilket fint samarbete mellan läkare, hudläkaren ger råd vad man ska skriva ut för medicin till mig. Ja, man slog 2 flugor i en smäll!
Ett möte med en läkare full av mänsklighet, empati och full av värme som har gjort att jag nu kan känna att någon bryr sig om mig, det har ingen gjort tidigare.T
Tusen tack alla på Nackskadeförbundet då speciellt: Bert Magnusson som trots att han har så mycket att stå i för sin egen del och andras, även har tid för mig!
Nu väntar jag på tid för röntgen som Wallmander ska ordna, så jag ser ljusare på tillvaron trots allt!
Ett stort fång rosor på varje skrivbord hos Nackskadeförbundet, och hos Thomas Wallmander, samt den vänliga hudläkaren som jag tyvärr inte vet namnet på.
Så, visst finns det änglar! Jag vet!
Rut-Marie
|
|
|
|
