|
|
 
|
Möte i Arvika på sjukhuset
Verkstaden 2007-05-31
Ett möte som kommit till genom ett samarbete mellan ortoped Thomas Wallmander, som arbetar på Verkstaden, och Nackskadeförbundets ordförande Bert Magnusson var nu äntligen ett faktum. Dr. Wallmander arbetar själv med många nackskadade patienter men känner sig ganska bunden av de dåliga undersökningar som det finns i Sverige av dessa skador. Därför kändes det viktigt att kunna tillkalla ett möte och informera om hur dessa skador ser ut, att de finns och att de kan åtgärdas med den operation Dr. Abbas Montazem i Tyskland utför. På mötet fanns ordförande Bert Magnusson, vice ordförande ,och även nyopererade, Devi Lönnerstrand, Dr. Thomas Wallmander, sjukgymnaster, sköterskor, läkare och andra som arbetar med patienter som kan tänkas ha skadan. Dr. Wallmander hade även bjudit in två av sina patienter som vilka båda har varit hos Dr. Montazem och fått sina skador bevisade. Båda dessa är nu fall för en operation.
Man började med att visa hur en skada ser ut genom att skära av ledbanden i nacken på en död människa. Efter detta visade både Bert Magnusson och Devi Lönnerstrand sina operationsdvd filmer som de erhållit efter operationen som utförts av Dr. Montazem. Man talade om varifrån vård kunde sökas, såsom i Norge, Finland och Tyskland och Dr. Wallmander visade också hur skadan ser ut och var den sitter. En av hans patienter fick även användas som "bevismaterial" för hur det ser ut när man lider av instabilitet i nacken genom att stå upp och öppna och stänga munnen. Genom detta syns alltså att huvudet flyttar sig och påvisar en stor instabilitet som inte bör finnas.
Sedan diskuterades hur svårt det är att få någon att ta skadan på allvar tack vare den omtalade "wiplash kommissionen". Deras undersökning visar på så stora brister att de inte borde få skickas ut till sjukhus och andra vårdinrättningar då de gör mer skada än nytta.
De flesta på mötet var mycket intresserade och positivt inställda till denna "nya" information som de nu fick ta del av, men det fanns även de som hade svårt att förstå och ta till sig att skadan överhuvudtaget existerar eftersom just svensk sjukvård är så dålig på att upptäcka och behandla denna typ av nackskador. Dr. Wallmander förklarade efter mötet att detta till stor del beror på att man matas med viss information under sin utbildning t.ex. till läkare och det kan vara svårt att tänka om i helt nya banor.
Ordförande Bert fick frågan om tidsgränsen för när man kan börja misstänka att den nackskada man fått inte går över av sig själv och hans svar var ; "om ni har varit med om en olycka (bil, ramlat, cyklat omkull mm) och då kommer till en vårdcentral, rehabilitering eller någon annan behandlingsform när det gäller nacken och inte detta lett fram till någon diagnos eller hjälp efter tre månader, kontakta gärna oss på nackskadeförbundet, hemsida: nackskadeforbundet.se". Där finns hjälp att få om hur man kan gå vidare med sina frågor och eventuellt behandlingar.
Mötet var trots allt mycket givande och flera frågor ställdes till den nyopererade Devi och de två patienter Wallmander bjudit in. Att man nu hade fall att visa, som kunde beskriva dels hur man upplever sin skada och dels hur det ser ut efter en operation var bra och hjälpte till att stärka budskapet som nackskadeförbundet ville påpeka, att denna typ av skada existerar och att det finns hjälp även om den inte finns att tillgå i Sverige.
Pernilla Ruus, Nackskadad
Ett Stort Tack till Pernilla Ruus som ställde upp som sekreterare åt oss!
Mvh från Devi och Bert
|
|
|
|
