OM EN TRASIG NACKE. Del 6. Redan dagen efter hemkomsten, lagade jag mat. Kålpudding. Torbjörn frågade innan han åkte bort ett tag, klarar du verkligen att få in den i ugnen, självklart fick jag det. Men det var nästan lite av en utmaning, jag fick ju inte ut armarna så jag kunde få in maten i ugnen... Jag löste detta problem genom att ställa mig bredbent över ugnsluckan och neg, samtidigt som jag puttade in kålpuddungen i ugnen. Torbjörn fick ta ut den sen. Efter den dagen gjorde jag inte mat som skulle stekas i ugnen på länge. Om inte det var mycket lätta rätter, det fick inte väga mer än några hekto. Det var många moment som var svåra tex borsta tänder då fick man niga och spotta. Äta mat var svårt man kunde ju inte böja huvudet alls nedåt, det tog stopp och sprängde. När jag tappade något på golvet fick jag niga djupt, böja sig framåt gick inte att göra. Men det var ändå mycket jag klarade, jag lagade middag varje dag, det tog enorm tid, jag fick ta det i etapper, vila mellan varven. Vi hade besök var dag som kom med blommor och krya på dig hälsningar. Det stort att bli uppmärksammad och att se hur folk brydde sig, detta värmde enormt. Telefonen ringde mycket också, det var också uppskattat av mig för det var dryga dagar när jag låg och vilade 1 timma i kvarten, som det kändes som det, även om det var 10-30min/timma. För varje dag som gick kände jag att min hjärna "kopplades på" mer och mer. Det var som om luddigheten som funnits i huvudet försvinner succesivt. Häftigt! En dag hade vi besök av Susanna, Ingela och Elin, Elin är 7 år gammal och ville titta på ärret som de vuxna gjorde, var på hon utbrister - åh shit, vad långt, vaför gjorde de så med dig? - De var bara för att komma åt det som var trasigt och laga det. Svarade jag. Det var en ganska klockren komentar från Elin 7år. Det är nog många som tänker "åh shit" när de tittar i min nacke nu. Panodil forte var min allra bästa vän, jag åt ca 10 st om dagen första tiden hemma. Jag var ju hemma och tog det mycket lugnt, jag klarade inte göra så mycket låg mest på soffan och tittade på TV. Jag gjorde lite lättare saker i hemmet men vilade så som mycket jag behövde. I och med att jag äter endast svagare smärtlindring så känner jag nog bättre när det är stopp, det svällde och läckte om jag inte lyssnade nog bra. Jag önskade ofta att jag haft möjlighet att ta något starkare smärtlindrande, men det gick på något sätt ändå. När jag hade varit hemma i 6 dagar, det var 13 dagar efter operation, jag kände att jag var klarare i huvudet och pigg emellan soffpassen, jag beslutade att jag skulle ta en liten en biltur. Till lokala ICA butiken, det är ca 6 km tur och retur, mycket lite trafik så jag bedömde att det fixar jag galant. Vilket jag också gjorde, det var härligt att känna en sådan närvaro när jag körde bil. Fantastiskt vilken skillnad. Jag blev om så gick, ännu mer lycklig och nöjd över att fått operation gjord. Det gick bra att köra, men jag hann inte tillbaka till ryggläge nog fort så det domnade runt munnen och näsan. Domningarna gick ju över bara jag vilat en stund. Dagen där på hade jag telefontid med dr Thomas Wallmander jag berättade glatt för honom hur suveränt härligt bra allting var och när jag berättade om min biltur dagen innan sa han ifrån bestämt att det fick jag inte. Jag lovade att inte upprepa detta, snopet! Men han gladdes med mig att det kändes att vara på rätt väg! Jag berättade om att jag fått en helt fantastisk klarhet i huvudet som jag inte haft innan fixeringen. Vänta om 3-6 månader så märker du ännu mer sa dr Wallmander. Jag kände bara att jag ville hoppa fram i tiden och komma igång men livet igen, men jag skulle ta mig tid att läka och undertiden som jag var i Tyskland hade försäkringskassan beslutat att jag ska ha sjukersättning fram till april -09. Då har jag tid att läka utan stress och det är viktigt. Nu tog jag mig ur sängen på morgonen på samma sätt jag prakticerat i många år som skadad, drog mig upp med ena foten under sängen och drog mig upp på detta sätt för att skona nacken. Någon dag senare låg jag på soffan med ena katten liggande på min höft och tittade på en komedi, jag skrattade till ordentligt. Då känner jag att inte det smärtar till i nacken som det gjorde innan operation. Jag skrattade ännu mer för att det var så lätt att skratta, härlig känsla. Katten trillade ner på golvet av allt guppande i skrattanfallet, vår hund satte sig upp i fotöljen och stirrade på mig, hade hon kunnat prata hade hon nog frågat om det slagit runt på mig. Där ligger jag själv framför TVn och skrattar tills tårarna trillar och jag kände en oerhörd tacksamhet att jag fått denna operation gjord, är det så i början av konvalicensen då ser man fram mot framtiden, jag återfick framtidstron bit för bit av dessa guldkanter på den annars så tuffa konvalicens. En Lördagskväll ca 2 veckor efter hemkomst ringde telefonen, det var Renee. En två barnsmamma som hade en skada i CCJ området. Hon var på väg ner till operation och ville veta lite hur det var. Jag tyckte förfärligt synd om henne, jag visste ju själv hur jobbigt det var innan. Jag försökte att berätta lagom mycket för att inte skrämma upp henne mer, men jag kunde ju inte ljuga när hon frågade om det gjorde ont. - Det gör ont men du får mycket smärtlindring, det känns som ett rejält skrubbsår, unjefär. Berättade jag och hoppades att jag inte sagt för mycket. Vi pratade i ca 1 timma, hennes oro kunde jag ju mycket väl identifiera mig med som sagt. Hon berättade om en nackförening som ville ha kontakt med opererade och jag gav henne tillåtelse att lämna ut mitt nummer till dem. Dagen efter ringde telefonen och jag svarade. Mannen i andra änden preseterade sig och det var ordföranden som ringde. Varpå han fortsätter barskt. -Jag har hört vad du gör jag. -Jasså vad gör jag då. Svarade jag -Du är ute och kör bil!!! Det ska inte du göra. Nästan ryter han. Jag kände hur jag ilsknade till, vem är detta som ringer första gången till en nyopererad och jag bara var tvungen att visa markering. -Och vad har du med det att göra? Frågade jag, han visste ju inte något, om jag verkligen hade gjort det. Det var tyst i andra änden ett tag och han fortsatte med snällare ton samtalet. När vi resonerat en stund så förstog jag att det var av välmening som han gått på som han gjort. Det kan ju bli lite fel om saker återberättas och detaljer faller bort, men det är tur att jag har skinn på näsan sådana gånger. Veckorna gick och jag blev sakta lite rörligare, men var tvungen att ta pauser ofta för att vila nacken. Då hjålpte det inte att sitta utan jag var tvungen att ligga ner, det sprängde och jag förstår att det blev en svullnad i nacken. Sakta blev det lite rörligare och klarheten i mitt huvud ökade i takt med att ärret läkte. Det var då jag började att sitta korta stunder vid datan och titta på olika sidor och bloggar om nackskador. Även om mitt huvud fungerade bättre så slutade jag på något konstigt sätt att fungera efter ett tag. Då tog jag "intervall" studier, skrev ut vissa intressanta saker. Så mycket som jag förstog av vad jag läste så bra hade jag inte klarat att läsa sen före olyckan -87. En eftermiddag när jag låg och vilade så ringde Therese, jag visste om hennes skada redan, hon har haft den i ca 15 år så hon är en av de människor jag tänkt på ibland och undrat om hennes kropp spökat lika jobbigt med henne. Det är ju inte något jag skulle vilja öppna ett samtal med egentligen hur dåligt är det med dig, därför har jag inte tidigare frågat, lite förnekelse också, pratar jag inte på det finns det inte. Men hon var också på väg till Tyskland för att bli "fixad". Hon ville veta lite och jag försökte berätta lagomt mycket för henne med. Dagen för hennes operation var i mitten av November -07. Jag kände igen hur tacksam jag var att jag var på rätt "sida" av operation. Dagarna gick och mina sinnen hade startat att leka med mig, helt plötsligt kunde jag höra helt klart en stund. Det var som om någon tryckte på en "on" knapp. Lika snabbt försvann det igen. Jag kände mer dofter, mer smak. Det var lika härligt som retfullt, jag fick ett smakprov på hur bra det kan vara, så försvann det igen. Med tiden till hjälp kanske detta kommer och blir bestående, det hoppades jag i alla fall. I December skickade jag in ansökan om pengarna tillbaka, ansökan skulle skickas till Försäkringskassan i Visby. Jag kan ju alltid hoppas att de fattar att jag inte gjort operationen för skojs skull. Det var en nödvändighet. Nu har jag kommit ikapp och nu börjar mina dagsanteckningar, det är lite upprepningar emellan åt men mitt liv är ganska lika dag för dag i konvalicesens tecken. 22 Dec. -07 Jag har tagit det lungt idag, jag är sliten, har ömmande muskler. Jag har knasiga ryckningar i kroppen. Jag satt i soffan idag och då startade en knivskarp smärta på framsidan av foten där tårna sitter, så börjar benet rycka och jag stampade ofrivilligt i golvet några gånger. Jag suckade och la mig ner för att vila lite mer. Hade ökad tinnitus en ton. 23 Dec. -07 Idag förberedde jag lite julmat inför juldagen, då får vi besök. Jag måste göra lite i taget än men jag klarar vara uppe lite längre stunder utan att ligga ner. Det kan nu gå 4-5 timmar emellanåt. Visst har jag perioder som kommer då det är tuffare morgon och kväll speciellt. Mamma och pappa kom hit och tog med mig på en åktur, var och hälsade på min kusin Henrik med fam. Leo 15mån gammal kom och sräckte ut sina armar, då glömde jag bort mig och lyfte upp honom (med böjda knän) kände direkt att han nog var lite tyngre än de 5kg jag blivit rekomenderad som max lyft. Han väger visst 9,5kg. Det gick bra, men på senare fick jag mer ont i axlar, under armhålorna vid sidan av ryggen så en jätte hög ton tinnitus. Jag måste tänka mig för bättre tydligen. Torbjörn hämtade mig i Graf hos mina föräldrar senare på kvällen, vi åt julskinka och nybakat limpa. Sen åkte vi hem och jag var sliten. 24 Dec. -07 Julafton På förmiddagen skalade jag potatis inför i morgon. Idag var vi till mina svärföräldrar och åt julmiddag. Det är idag 11 veckor sen operation och jag är tacksam för att allt har gått såpass bra, utan större bakslag. Det är mycket vila ibland fortfarande kroppen vill inte riktigt vara med än. 25 Dec. -07 Juldagen Idag hade vi besök av Maria, Håkan, Andreas, mamma och pappa. Vi åt lite julmat, jag hade det mesta klart men det som kräver finmotorik behöver jag ha hjälp med, bla pga muskelryckningarna ökar om jag ska göra något som kräver precition. Ont fick jag men det är ner ytligt muskulärt, ej denna hemska djupa smärta i nacken som förr. Bara att lyssna på kroppen och ta en panodil forte, vila lite och tänka possitivt. Jag är lagad, det ska bara läka nu! Så vila lite. 26 Dec. -07 Vila, vila, vila. Det blev lite mycket igår, jag tyckte inte att det blev överdrivet mycket men... Idag har jag haft rejäla muskelryckningar. Kittlande-spelande känsla uppför benen. Jag låg strörre delen av förmiddagen, tog en promenad. Sen var vi till Torbjörns föräldrar på middag, Lisbeth fyller år idag. Vilade igen när vi kom hem igen, suck trött på vila... 27 Dec. -07 Jag har haft rejäla muskelryckningar idag, händerna lyder sämre än vanligt. Tufft. 28 Dec. -07 En liten promenad, vilade, lagade mat, vilade. Kollade lite på nätet. Vilade, jag vill igång med livet... 29 Dec. -07 Jätte ont i axlarna, mer än vanligt. Muskelryckningar. Men jag tycker att jag känner mer dofter och det smakar mer idag konstigt att det fungerar så eller är det inbillning, jag tror faktiskt inte att jag inbillar mig detta. Possitivt, det händer något kul. 30 Dec. -07 Städade, vilade om vart annat. Det är i etapper allt måste göras. Snart är väl soffan utsliten totalt. Satt en lite stund och kollade på nätet, jag blir allt mer konfunderad om hur det är detta med oss nackskadade i Sverige. Det är mycket jag inte förstår, men vad vet jag, jag är ju bara en patient. CCJ skadad dessutom, då får man tydligen skylla sig själv. Tur att det finns sådana pälor i läkarkåren som dr Thomas Wallmander, dr Bengt H Johansson, dr Ulla Bergholm plus några fler som verkar ha förstått. Tyvärr finns det tydligen läkare som blundar och aldrig tänker öppna ögonen för hur verkligheten är för oss med nackskador av CCJ art. 31 Dec. -07 Vilade ganska mycket idag. Tog en liten promenad under dagen. På kvällen kom mina föräldrar och vi åkte till Bystugan för att fira in nyåret med lite grannar och vänner. 19.30 började festen. 21.00 låg jag på scenen, mellan julgranen och stereon och vilade ryggen och nacken. Jag var nyker men måste ju göra på detta vis när det blir jobbigt. Alla som var där visste varför men lite kul såg det nog ut. Det var trevligt, jag dansade 4 danser under kvällen, foxstrott, det var lite stelt och konstigt kroppen är nog lite för spänd än. Så fick jag ligga lite till, men mellan scenvilan var det trevligt. 1 Jan. -08 Gott nytt år! Jag var med om en kul grej idag. Jag satt vid TVn och skulle torka av mina glasögon... Då såg jag att läsa texten på TVn utan glasögon... Det har inte jag gjort på många år... Kul. Vi hade besök av de som hade hängt blommor på dörren vår då jag kom hem efter operation. Mia och Niklas, Niklas berättade om sin kusin som också blivit opererad i Tyskland av dr Abbas, han mår också bättre.Kul det med! 2 Jan. -08 Promenad, vilade, lagade mat, vilade. Det är trögare och mer jobbigt, men det går väl framåt. Om jag tänker tillbaka så vet jag hur jag fick niga framför tvättstället när jag borstade tänderna, hur man fick backa upp ur sängen i början när jag kommit hem. Bättre är jag ju men...Det går för sakta... 3 Jan. -08 Jag har en liten släng av förkylning. När jag nyst ett antal gånger så kände jag "spindelnäten" det strålade som det gjorde före operation. Hoppas att jag inte nös av någon skruv... Kan man det? Det märks väl, Det sväller säkert inne i nacken vid ansträngning. Det är ju ganska anstängande för kroppen att nysa. Janne & Bettan, Torbjörns föräldrar kom när vi skulle äta efter lite övertalning stannade de och åt de med. Trevligt. 4 Jan. -08 Jag har tagit det lungt idag, är faktiskt lite förkyld. Men det går ju över för tid att vila har jag ju. Vi blev bjudna till ett par i grannskapet, Bjarne och Agnetha. De bjöd på sallad, gott och trevligt. Men jag blev ju naturligtvis tvungen att lägga mig på golvet för att vila nacke och ryggmuskler. De visste ju så det var nog helt OK. Men det känns lite konstigt att inta golvet hos folk, men ca 10 minuter brukar räcka i ett par timmar nu, det är ju på rätt väg. Jag märkte idag att min syn är lika dålig som förut, kanske för mycket nysningspåverkan. Det snöade rejält idag, inverkan, kanske... 5 Jan. -08 Snöar idag med. Känner av stickningar i ärret, läker ju fint så det är nog som det ska. Panodil forte är min bästa vän än, jag tar 4-5 st/dag. Idag hade jag tur fick en rejäl muskelryckning så jag kastade nästan perkulatorn i fönstret. Jag blev lite förvånad över att jag klarade av att hålla i den, mitt grepp är inte det bästa än... 6 Jan. -08 Sov dåligt i natt. Gick en liten promenad. Har små ryckningar lite här och där i kroppen, ansikte, armar. Det sticker till i ärret då och då, läkning troligtvis. Det sväller fortfarande i nacken men jag smörjer med Aloe vera gel, det verkar lätta då. Vi var till min syster & fam i Graf efter Torbjörn varit och grejat kossorna. Mia gav mig lättare massage på nacke och axlar. Ömt gott var det. 7 Jan. -08 Pratade med Therese idag, vi har en hel del att prata på, stackarn fick en tuffare konvalicens i och med att hon fick infektion. Jobbigt, men det är bättre nu. Jag hade stickningar i låren idag, nervgrejer tro...Tog 2 promenader idag. Del [ 1 ] [ 2 ] [ 3 ] [ 4 ] [ 5 ] [ 6 ]>> [ 7 ] [ 8 ] [ 9 ] [ 10 ]

© Nackskadeförbundet

Besöksräknare
Startad den 19/5 2010