Familjens liv förändrades för alltid 27/4 2003
Innan man drabbas av en allvarlig olycka, tror vi att vi skall få hjälp av sjukvården-så fel, om man får en skada i övre delen av nacken C3-upp till skallbasen vilket inte finns med i läkarutbildningen, betyder ingen hjälp utan vi måste söka oss till andra länder för att få en diagnos och förståelse.
Försäkring är vi enligt lag skyldiga att ha men händer en allvarlig olycka så bryter försäkringsbolaget avtalet och tar in de s.k. FMR försäkringsmedicinska rådgivarna, vilka inte står under Socialstyrelsen vilka ser till att vi blir utan ersättning eller får en minimal ersättning och i värsta fall om vi stämmer försäkringsbolaget i domstol, så förlorar vi med hjälp av FMR och blir då skyldiga att betala ett antal hundratusen till försäkringsbolaget, i mitt fall just nu ca 750.000:-. Sjukt.
- 2 –
Anlitar man en advokat så tror man att hen arbetar bara för mig men i sådana här fall så jobbar hen lika mycket åt försäkringsbolaget. Advokaten får sina ersättningar ändå även om vi/skadade förlorar.
Vår bil blev påkörd bakifrån i en stillastående kö. Fyra av fem familjemedlemmar fick allvarliga nackskador, Instabilitet i CCJ (kraniecervikala ledkomplexet).
Inga brutna kotor men uttänjda ligament/ledband mellan kotorna.
Alla fick åka ambulans samt helikopter till sjukhus förutom min man som körde efter med sonens bil (trots nackskada). Vi röntgades och undersöktes av läkare som sade att vi inte hade några skador och att vi kunde återgå till arbete och skola. I tidningen dagen efter stod också att det inte var några allvarliga skador. Tänk så fel bara för att det inte var något blod eller medvetslösa skadade.
Vi trodde också att så var fallet men ack så fel, dagen efter på måndag kände vi oss väldigt mörbultade och vi stannade hemma och vilade. Ytterligare en dag senare började vi må så konstigt men vi förstod inte vad som hände. I efterhand förstår vi att det var yrsel, domningar, dålig balans förutom en överdjävlig smärta i nacke-huvud-käke-bakom ögonen-skulderblad-bröstryggen. Vi som trodde att vi skulle må bättre efter några dagar och återgå till arbete/skola. Jag och döttrarna Sandra 13 år samt Linda 22 år blev hemma ett antal veckor och mådde sämre och sämre och fick fler och fler symtom. (Min man arbetade för tillfälligt i Bosnien och eftersom vi trodde att vi snart skulle må bättre så åkte han tillbaka morgonen efter trafikolyckan till Bosnien).
Jag fortsatte att besöka min husläkare och han kom fram till att jag hade fått en whiplashskada. Jag /vi fick ytterligare symtom såsom domningar/stickningar, hjärntrötthet, dimsym, ländryggssmärta, svårt att gå i trappor-backar, minnesstörning, koncentrationsstörning, konstant trötthetskänsla, bettstörning, ljudkänslig, dimsyn. Linda fick även tinnitus och Sandra ständig illamåendekänsla (9:e vagusnerven).
Eftersom jag var orolig för döttrarna som bara blev sämre så frågade jag min husläkare vad vi skulle göra. Han svarade, att eftersom dom var så unga så skulle det växa bort??
Vi förstod ju inte vad som skedde i våra kroppar och trodde fortfarande, att vi skulle bli bra och återgå till vanliga livet.
Några veckor efter trafikolyckan tog jag kontakt med min gamla sjukgymnast, jag behövde hjälp för mina överdjävulska smärtor. Sjukgymnasten sade att hon skulle dra min nacke rätt, varannan dag vid 6 tillfällen. Vid andra tillfället kände jag att det inte kändes rätt och bestämde mig för att inte fortsätta. Tack och lov att jag lyssnade på kroppen, troligtvis hade jag inte överlevt den fortsatta behandlingen.
Jag själv försökte återgå till arbetet efter ca 5-6 veckor men det gick inte så bra, kunde arbeta en till två veckor för att sedan vara hemma tre till fyra veckor.
- 3 –
Det visade sig vid fMRI röntgen i Finland att Lindas nacke är väldigt trasig samt att C2 troligen har varit bruten vid olyckstillfället men som inte uppmärksammats vid röntgen .
Linda försökte arbeta som flygplansstädare och med hjälp av en arbetskamrat som förstod hennes dilemma samt hjälpte henne att lyfta/bära tunga soppåsar så fungerade det något så när. När hon kom hem från arbetet fick hon ta starka värktabletter, lägga sig och vila/sova, kom ned till middagen, gick och lade sig igen för att åter kunna gå till arbetet dagen efter. Hon hade inget liv.
Hon hade en hund som hon tidigare gått långa promenader med tillsammans med en kompis och hon försökte som vanligt, vilket resulterade i att jag fick ta bilen för att hämta henne och hunden då hon inte tog sig hem.
Under juli månad samma år kom min arbetskamrat med döttrar hem till oss för att äta middag. Efter middagen ville döttrarna spela badminton. Efter att jag spelat ett par minuter kände jag att det inte kändes bra och avslutade spelandet. Senare på natten vaknade jag och hade mycket kraftig yrsel, rummet gick i 100 km, det var väldigt obehagligt och jag undrade om jag fått en hjärntumör eller liknande. Kunde inte gå upprätt utan fick krypa om jag skulle på toaletten eller till köket, när jag kom fram kräktes jag av yrseln. När jag efter någon vecka ringde jobbet och berättade hur jag mådde samt att jag och barnen varit till Ullared, tokskrattade han jag pratade med och gjorde sig lustig över min situation, och sade att han förstod att jag hade yrsel eftersom jag varit till Ullared. Väldigt kränkande!
Eftersom jag blev sämre så bad jag om en MR-röntgen men inget syntes som förklarade mina symtom. Efter att jag kom i kontakt med Nackskadeförbundet så vet jag att med sådana skador vi har så måste vi röntgas under provokation, alltså röra huvudet hela tiden för att se vilka allvarliga skador vi har.
Efter sex månader föreslog Försäkringskassan att jag skulle få 50% sjukersättning eftersom chansen att jag skulle få en förbättring var utesluten.
Försökte arbeta övriga 50% men det gick inte så bra. Vissa dagar när jag arbetat och kom ut på trappan för att åka hem kunde jag ställa mig och undra var jag hade bilen, det var en otäck känsla att inte ha koll. Likadant om jag behövde köpa en liten mjölk eller limpa så orkade jag inte detta efter att ha försökt arbeta utan var tvungen att åka hem, ta stark smärtstillande samt lägga mig och sova, kanske ta ett varmbad för att sedan orka åka till affären för att handla denna limpa eller vad det nu var. Det hände att jag träffade någon arbetskamrat som tittade frågande på mig, kändes som personen ifrågasatte mitt mående. Våra skador syns ju inte utanpå därför finns dom inte enligt vissa. Det är bättre att ha en gipsad arm!
Efter 1 år kontaktade vi advokat efter tips från en arbetskamrat vars hustru hade samma skada som oss, samt fick även tips om att boka tid hos Dr Tomas Timander som då var bäst på nackskador i Sverige.
- 4 –
Både jag och döttrarna var till honom för undersökning. Normalt skulle två besök bokas hos honom för undersökning och diagnos. Men det räckte med det första besöket för oss alla tre då det var solklart att vi hade whiplash/nackskada. (Här började det med läkarbesök som kostade, á 5.500:- per person eller mer). Det finns personer som undrade varför vi inte gick till vårdcentralen istället för att betala dyra pengar. Det var ett enkelt beslut eftersom vi inte hade fått någon hjälp via vårdcentralen och när man är så dålig och bara blir sämre så måste man söka sig till privata läkare eller till andra länder för att få förstående och diagnos om vad som hänt oss.
Har fått lära mig att i Sverige så ingår inte skador från C3-upp till skallbasen, varken i läkarutbildningen, radiolog- eller sjukgymnastutbildningen. Enligt dessa kan vi inte få några skador i övre delen av nacken och det är där som de allvarligaste skadorna uppstår, bla centrala nervsystemet, hjärnskada med flera.
Jag fick tack och lov kontakt med en ny sjukgymnast i slutet av 2004 som kunde mycket om nackskador och förstod oss och hänvisade oss vidare. Kom i början av 2005 i kontakt med feldenkraispedagog Christin Rinman som hade än mer kunskap om våra nackskador och hon samarbetade med Dr Bengt H Johansson i Stocksund, som vi förstod var den enda och bästa i Sverige på det här området. Genom att undersöka med händerna på min nacke/rygg/ländrygg så förstod han hur svårt skadad jag var och ville att jag skulle åka till Tyskland för FMRI undersökning. I oktober 2005 åkte jag och min man till München för en två dagars undersökning. Första dagen undersöktes jag i tre timmar under provokation och den andra dagen i två timmar samt att det togs ca 600 bilder. FMRI-röntgen visade på att ligamenten som håller skallbasen mot nackkotpelaren, båda hade gått av vid olyckstillfället. Huvudet satt löst. Livshotande skada i övre delen av halskotpelaren, C0-C3. Det förklarade varför jag hade sådana domningar, stickningar i hela kroppen samt yrsel. Det beror på att denstappen som mynnar ut i C2(Axix) låg och tryckte mot ryggmärgen.
När man kommer in till sjukhus i Sverige efter en olycka så slätröntgas man bara upp till C3, ovanför C3 kan vi inte få skador?? Likadant vid obduktion, där skärs nackkotorna av vid C3 eftersom man inte kan få skador ovanför.
Läkaren/radiologen Dr Volle blev väldigt orolig för mig då han såg skadorna men ville inte säga exakt hur skadad jag var utan lämnade detta till Dr Bengt H Johansson att förmedla till mig då jag kom hem igen. Men så skönt att träffa någon som kunde berätta och förklara våra symtom.
Bara detta var värt alla pengar (18.000:- plus resa och hotell).
Väl hemma igen så kontaktade Dr Bengt H Johansson mig och berättade undersökningsresultatet samt att jag borde åka till Tyskland för att göra en stabilicerande operation av nacken för att få ett bättre liv.
- 5 –
Det var inget svårt beslut att ta, trots ett lån på 150.000 Kr plus resa och boende. Jag hade ju döttrarna jag var tvungen att orka hjälpa och stötta samt att min man i samma veva fick en cancerdiagnos. I april 2006 åkte vi till Tyskland igen för operation. Det bästa jag gjort då jag redan dagen efter operationen kände en förbättring. Sen blev det bättre och bättre men man kan inte få livet tillbaka som det var innan olyckan, jag hade fortfarande kvar smärtor men inte i den grad som innan operationen, den dåliga balansen har jag fortfarande kvar. Men yrseln, den överdjävliga smärtan med mera blev jag av med.
Har i efterhand fått veta att jag inte levt idag om jag inte hade undersökt mig i Tyskland, samt lånat pengar för att åka och operera mig. Jag tog rätt beslut.
Därför måste vi som får allvarliga nackskador, som du kan få genom fallolycka, ridolycka, ishockeyolycka, trafikolycka (ca 80.000 per år varav ca 2.000/år får invalidiserande skador ) och har möjlighet att ta ett lån för att få en diagnos och operation åka till ett annat land. Idag kostar tyvärr en operation tex i Barcelona ca 350.000:-. I Florida ca 800.000:-.
Jag tänker ofta på alla som ligger hemma i sin lägenhet eller hus svårt skadad och inte har ork och möjlighet att söka rätt hjälp. Av läkarna i Sverige får du så småningom höra att det är psykiskt eller degenerativa besvär.
Äldsta dottern gick från början hos en sjukgymnast som inte hade någon förståelse för att hon inte orkade komma och träna efter att hon försöka arbeta, hånade henne nästan. En manlig sjukgymnast i Sigtuna ansåg att hon var lat som inte kunde träna som han tyckte att hon borde kunna. Likadant en manlig läkare på vårdcentral som kallade henne lat. Det är skrämmande att dessa inte har någon kompetens om dessa skador.
Andra dottern var 13 år och gick i slutet av 6:an när olyckan hände. Trots att hon var hemma minst en dag per vecka så klarade hon att plugga och klarade högstadiet. Värre blev det i gymnasiet då eleverna har mycket eget arbete. Ganska snart visade det sig att hon hade 0 koncentration och 0 inlärning på grund av nackskadan, hon är högpresterande och ville inte ge upp men fick hoppa av gymnasiet efter drygt ett år till stor sorg. Hennes hjärna klarade inte detta. Det har varit väldigt jobbigt att inte få gymnasiekompetens, inte få uppleva studentexamen. Jag ringde runt i Stockholms, Uppsala och andra närliggande län för att hitta en neuropsykolog men hittade ingen med rätta kompetensen. Vi blev däremot hänvisade till Danderyds sjukhus men läkaren ville bara skriva ut antidepressiv medicin. Det var inte aktuellt. Hon kom ut i arbetslivet först vid 25 år ålder.
Hon fick en liten invaliditet och ersättning av försäkringsbolaget Trygg Hansa.
Efter några år så anlitade vi en advokat för att ansöka om ersättning för förlorad skolgång, en summa på 60.000 kr, kaffepengar för ett försäkringsbolag men en liten tröst för dottern. Men försäkringsbolagets FMR kom fram till att hennes smärtor berodde på hennes övervikt (underproduktion av sköldkörteln sedan födseln) och hennes koncentration/inlärning berodde på läkemedel hon fått av sin läkare. Trots bra läkarutlåtande och trots att vi tagit fram frånvarolistor före och efter olyckan, likaså betygslistor före och efter olyckan vilka tydligt visade på att något hade hänt. Och detta kommer dessa FMR undan med. Kränkande.
- 6 –
Är innerligt tacksam att vi fick tips från Nackskadeförbundet som hänvisade oss till dessa läkare, radiologer, neurologer, neuropsykologer med flera i Finland, Norge och Tyskland för att få diagnos och förståelse, trots stora kostnader, i Finland kostade FMRI också 18.000:- plus resa, I Norge 4.500:- per person x 4.
Eftersom Linda inte hade fått någon ersättning alls från Trygg Hansa efter 7 år, så bestämde vi oss för att stämma Trygg Hansa 2010 till domstol.
Eftersom försäkringsbolagen anlitar ”köpta läkare” s.k FMR (försäkringsmedicinska rådgivare) som inte står under Socialstyrelsen utan kan bete sig hur illa som helst utan att något händer. Trots att Linda hade mycket bra läkarutlåtanden och vittnen så förlorade hon och hon är nu skyldig Trygg Hansa ca 450.000 kr. Vi skadas oskyldigt av att andra människor inte tittar på vägen, vi har de försäkringar man bör ha, FMR ser till att vi förlorar mot försäkringsbolagen, sen blir vi oskyldigt skadade skyldiga försäkringsbolaget ett antal hundra tusen.
I Lindas fall så var vi till kommunens skuldsanerare som kom fram till att hon inte hade någon möjlighet att betala dessa 450.000 kr, det finns inget att utmäta vilket också skickades till Kronofogden. Efter något år kom ändå ett beslut från Kronofogden att hon skulle börja betala av sin skuld. Efter ytterligare något år kom en massa olika beslut från Kronofogden, 5 stycken under 3 veckor och så småningom ett ändrat beslut, att skulden var betald och hon skulle sluta betala. Efter ytterligare 3-4 månader kom ett nytt beslut att hon skulle börja utmätas igen.
Jag satte mig och ringde en massa myndigheter under tre dagar och fick ett tips att överklaga och hänvisa till Positiv rättskraft. Alltså att man inte kan få ett positivt beslut först för att sedan få ett negativt beslut igen. Ingen åtgärd från Kronofogden. Anmälde då Kronofogden till JO men de tar inte upp ärendet. Återstår JK.
Eftersom hon är sjukpensionär på grund av sin nackskada och lever som fattigpensionär så kan hon aldrig unna sig något utöver det vardagliga. Det som oroar mig mest är när hon blir ålderspensionär, hon kommer inte att få någon pension och har ingen möjlighet att betala för en pensionsförsäkring.
2011 stämde jag också Trygg Hansa, då jag inte fått den ersättning jag har rätt till, har fått för 6% invaliditet, där jag borde ha minst 30% invaliditet. Även jag förlorade då FMR kom fram till att jag från en dag till en annan fått degenerativa förändringar, så jag inte kunde arbeta, sköta hemmet, ta långpromenader, ha fritidsintressen såsom handarbete, dansa med mera.
Vid huvudförhandlingen så sade Trygg Hansas advokat att jag innan trafikolyckan varit till sjukgymnast 34 gånger, i verkligheten var det 10 gånger under ett och ett halvt år. Detta reagerade både jag och en av läkarna som vittnat och läst igenom mina handlingar på men min advokat tog aldrig upp detta. Detta gjorde Trygg Hansas advokat för att sätta mig i en sämre dager inför domarna. För domarna betyder det inget om dessa FMR har några kunskaper om våra skador utan det viktiga är titeln, om de är docent, proffessor och dyligt.
Om jag fått den ersättning jag skulle haft från försäkringen, skulle jag ha haft 1.050.000 kr i inkomstförlust under 11 år, Livränta, invaliditetsersättning på minst 30% samt kompensation
- 7 –
för pension. Nu har jag istället en skuld på ca 750.000 kr till Trygg Hansa. Dom har inte hört av sig på några år om skulden så jag törs inte ta upp detta.
Styrelsen i Nackskadeförbundet gick för cirka 8 år sedan igenom över 500 stycken domar vad gäller denna typ av skador, ca 1-2 procent hade vunnit och vi andra förlorat
Min man fick också samma typ av skador i nacken men eftersom han året efter fick sin cancerdiagnos så varken orkade vi eller hade ekonomi till att gå vidare med detta.
Det var endast sonen som inte fick några skador.
Denna trafikolycka som berodde på att en person varit ouppmärksam och vårdslös har förstört fyra personers liv för alltid med smärtor, kognitiva besvär, neurologiska besvär och hjärntrötthetsbesvär såsom: glömmer lätt, tappar lätt tråden i samtal, koncentrationssvårigheter, svårt att fokusera, sociala tillställningar blir en plåga, hjärnan är trög samt svårt med multitasking, med mera.
Kontentan att när en sådan trafikolycka händer så är det inte bara hälsan som blir drabbad utan även ekonomin, när vi inte får hjälp av varken sjukvård eller försäkring utan får åka till andra länder för röntgenundersökning, läkarutlåtanden, operation samt domstolsförhandling i vårt fall x 2. Allt till en kostnad av cirka 1,8 miljoner. När vi sedan sålde huset som skulle vara vår pensionsförsäkring så blev det inte så mycket kvar eftersom huset var så belånat på grund av trafikolyckan.
Han som körde på oss fick ett kontorsföreläggande på 850 kronor.
Det är inte bara vi som är drabbade utan detta gäller alla med samma typ av skador som oss, minst 2.000 personer per år.
– – – – – – – – – – – – –
2016-07-05 var det dags för nästa trauma då jag och min man var på väg hem från Karolinska sjukhuset efter ett läkarbesök då han var mycket dålig i sin cancer. I jämnhöjd med Rotebro handelsplats (jag sitter i passagerarsätet, min man bakom chauffören i baksätet samt en äldre kvinna bakom mig) i färdtjänsttaxi kommer något stort, grått från min högra sida med väldig kraft, slår ned på bilens motorhuv, ned på vägbanan för att sedan hamna på ytterligare en bil. Det var en bil, det var jag säker på. Efteråt vet vi att detta var en Mercedes Vito, skåpbil, tungt lastad med troligen verktyg.
Både taxiföraren och jag var nog borta en stund efter att ha blivit träffade av krockkudden, när jag vaknade till så upptäckte jag att föraren fortfarande körde framåt så jag bad honom vid 2-3 tillfällen att ”du måste stanna bilen”. Då hade vi nog kört ca 300 meter från olycksplatsen.
Sen hörde jag min man låta så konstigt i baksätet vilket föraren också gjorde och gick ur bilen för att hjälpa min man ut ur bilen. Vi försökte hjälpa honom för att få lindring men vi visste inte på vilket sätt. Då kom en manlig sjuksköterska springande, som förstod dilemmat och kunde hjälpa honom att stötta honom mot ett staket med hjälp av en ryggsäck.
- 8 –
Det visade sig att han hade brutit ryggen, TH12 samt bröstbenet. Därav hans svårighet att andas. Kvinnan i baksätet hade uppåt 8-9 frakturer.
Vi fick åka varsin ambulans till Danderyds sjukhus. Min man åkte direkt upp till röntgen och jag sattes på akuten. Detta var ca halv tolv till tolvtiden. Vid ca halv fyra kom min man tillbaka från röntgen tillsammans med en sjuksköterska och vi fick höra att han brutit ryggen och skulle läggas in på avdelning. Då frågade jag akutläkaren om inte jag också skulle undersökas och röntgas eftersom jag varit med i samma våldsamma trafikolycka. Hon tittade på mitt blåslagna uppsvullna knä och bad mig sitta kvar. Efter en stund kom en sköterska och bad mig följa med, då sattes jag på ortopedakuten. Trodde i min enfald att jag skulle bli omhändertagen men icke, så efter cirka en timma så bad jag en manlig sköterska att ta bort infarten i handen för jag tänkte åka hem och besöka läkare dagen efter. Jag var så dålig i kroppen efter att ha varit igång sedan sjutiden på morgonen, jag har sedan tidigare en väldigt trasig kropp. Han tyckte att jag gjorde rätt och undrade varför jag skulle sitta på ortopedakuten? Jag kunde ju ha frakturer och inre blödningar.
Det enda min man uppmärksammade av trafikolyckan var när krockkudden utlöstes och hann tänka, ”där åker hennes steloperation”.
Dagen efter vid slätröntgen och vid senare tillfälle MR röntgen visade det sig att en viktig skruv C1-C2 i min stelopererade nacke gått av vid olyckstillfället.
Drygt två år efter trafikolyckan var jag till Danmark för DMX-röntgen som visade att jag även har en fraktur på C7. Jag använder min stela nackkrage varje dag och kommer att så få göra så länge jag lever för att minimera mina smärtor.
Försäkringsbolaget Gjensidiges FMR har kommit fram till att skruven inte gått av vid olyckstillfället utan att dessa skruvar bara håller läkningstiden på 12 veckor. Då skulle alla med opererade ryggar, knän, höfter med mera gå runt med trasiga skruvar. Kontentan ingen ersättning!
Sista augusti 2020 skulle jag inkomma med överklagande till Trafikskadenämnden och ett par månader innan dess så har jag vid åtminstone 4-5 tillfällen uppmärksammat att jag varit övervakad från försäkringsbolag/Trafikskadenämnd. Vore bättre att de satsade på storsvindlare och inte oskyldigt skadade personer med liten invaliditets ersättning.
Jag har givetvis överklagat och överklagat och nu säger man att min trasiga skruv gått av vid annat tillfälle. Jag och mitt ombud ha krävt att få se underlaget från detta tillfälle/olycka. Det besvarar man inte ens utan hänvisar till annat tillfälle! Förra veckan vecka 9 skickades sista överklagandet till Trafikskadenämnden. Trafikskadenämnden hänvisar mig till domstol. Det vet jag redan hur det skulle bli, FMR ser till att jag förlorar igen, och står med ytterligare skulder. Inget alternativ.
Sigtuna 2021-03-09
Maggan S-F